The More I Think...

Att leva i skam gör vi alla. Dag ut och dag in rullar tankarna. Varför blev det inte som jag tänkt mig? Varför ser man det mörka i situationerna. Varför ser jag inte det underbara jag faktiskt har ? Att leva i förnekelse har vi alla gjor tom jag.. Jag skäms för mig själv. Jag grubblar varje dag om jag någonsin kommer att räcka till, men i nuläget så tvivlar jag. Alltid kommer vi tycka olika, alltid kommer vi tänka på olika sätt. Men någonstans så handlar det om att mötas på vägen och kompromissa. Men jag frågar mig själv om jag är mogen nog för det här. Om jag har kraften som krävs. Om jag som person har viljan och psyket att kunna ta mig igenom. Att tvivla på sig själv är mänskligt. Men till en viss gräns kanske? Den gränsen trampa jag över för längesedan. Hur ska man orka stå ut med en sådan osäker människa jag är när jag själv inte klarar av det. Jag försöker, jag ser det ur en annan synvinkel, men i slutändan gör jag bara bort mig. Och det är inte lite heller. Med detta så måste jag hitta mig själv lite mer och inte va så förvirrad. Jag är inte deprimerad utan lycklig, Livet speglar sig precis som i en spegel. Spegelvänt. Och missuppfattningar, misstro och förtroendelöst. Denna värld jag är uppväxt i är falsk. Både i verkligheten och bakom skärmen i många vinklar. Jag ska utesluta denna värld och hitta mig själv först.

Bilden säger mig allt


Trevlig kväll alla läsare.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0