Nu står Adrian precis framför väggen. Jag klarar inte att slava mera. Inte ensam. Vad ska jag göra? Ska till läkaren imon 2 veckor har gått. jag är sjuk, trött, less. Vad får jag för det? INGET.

Jag ska sitta här, vänta på dig. repa mig. Återhämta mig.

Nu blir det inga mer texter.

Mina tankar kommer nu att spridas över denna blogg:

Nu har det gått snart 1 och ett halvt år sedan det var du och jag.

3 år sedan du gav ljus i mitt liv.

MEN..........

Jag tänker varför blev det så?

Vi var nog inte..

hmmm

Ja vi var inte vi.

Jag vill inte känna den här ensamheten längre.

Jag vill skapa.

Jag vill måla upp en väg.

Jag vill leda.

Jag vill visa.

Jag vill göra!

Jag vill se.

Jag vill känna att det är vi.

Inte jag.

Inte du.

Ensamhet gör mig inte stark.

Tvärtom jag blir svag.

Jag gör min dröm till verklighet.

Jag tar den ur mitt huvud.

Målar upp den i verkligheten och skapar något vackert av det.

Det är en bild av dig, oss.

En framtid.

What for?

Are we living?